Det finns många versioner om hur Rom uppstod. Här kommer den mest omtalade versionen. Myten om Romulus och Remus är en viktig del av den romerska historien och traditionen och handlar om tvillingbröderna som grundade staden Rom år 753 f.Kr. Enligt myten föddes Romulus och Remus av prinsessan Rhea Silvia, som var en Vestal. En Vestal var en helig prästinna till gudinnan Vesta. En Vestal skulle vakta den eviga elden i Rom och fick inte ha kontakt med män. Rhea Silvia blev straffad för att ha fått barn med krigsguden Mars och hon murades in i templet. Romulus och Remus lades i en korg i floden Tibern för att dö. De hittades av en varghona som tog hand om dem. Ett tag senare fann en herde dem och uppfostrade dem.
När Romulus och Remus var vuxna byggde de varsin stad på Roms sju kullar. En av de mest kända berättelserna säger att de två bröderna grälade över en gränslinje som Romulus hade dragit runt staden. Remus höll på att förlöjliga linjen genom att hoppa över den, men Romulus tog det som en förolämpning och dödade sin bror i vrede. Därefter blev staden Rom döpt efter Romulus. Romulus blev Roms första kung. Rom växte som handelsstad mellan grekerna som bodde i södra Italien och etruskerna som bodde norr om Rom. Etruskerna är ett folk, som vi vet lite om, då vi inte kan läsa deras skrifter. Det vi vet är att romarna tog mycket av sin kultur från dem och såg upp till dem.
Forskare som studerar antikens Rom brukar använda olika källor, inklusive historiska dokument, arkeologiska fynd och litterära verk, för att få en bättre förståelse av Roms historia. Det finns dock mycket vi fortfarande inte vet om Roms tidiga historia, eftersom många dokument från den tiden har förlorats eller är fragmentariska. Idag vet vi att Rom inte grundades av en enskild person utan att det istället började med enkla bondgårdar på kullarna vid Tibern. Det har funnits flera olika stammar som gradvis växte samman till större bosättningar. Men det sägs att det är tre stammar som har påverkat Roms grundande. En av stammarna hette “etrusker” och var en civilisation som levde norr om Rom. Etrusker var kända för sin konst, arkitektur och handel, och hade också en avancerad politisk organisation. Etrusker hade utvecklat ett avancerat vattenledningssystem och var skickliga på järnhantering, vilket inspirerade latinerna. Deras språk och skriftspråk är fortfarande till stor del okänt, och mycket av vad vi vet om etruskerna kommer från arkeologiska utgrävningar och inskriptioner på gravmonument. Deras fall som civilisation är fortfarande oklart. Den andra stammen hette “sabinerna” och var kända för sitt hantverk, särskilt textilproduktionen, som var eftertraktad i hela det romerska riket. Deras musik, dans, konst och arkitektur påverkade också det romerska samhället och kulturen. Sabinerna erövrades av romarna på 200-talet f.Kr., och sabinerna fick romerskt medborgarskap år 241 f.Kr. Den tredje stammen var “latinerna” och dominerade området. De lade grunden till språket latin, som blev romarnas stolthet och grunden till många moderna språk som spanska, franska, italienska och rumänska, samt portugisiska. Alla som inte kunde latin ansågs vara barbarer och därmed främlingar för den romerska lagen och kulturen. Genom att kriga och handla med sina grannar blev Rom till en rik stad. Fram till ungefär 509 f.Kr. regerade sju olika kungar som vi vet väldigt lite om. Dock vet vi ganska säkert att de tre sista kungarna var etrusker. Den sista kungen heter Tarquinius Superbus och blev ogillad väldigt tidigt eftersom han tog makten genom att döda sin egen svärfar. Hans son begår en våldtäkt och hela kungafamiljen jagas bort från staden. Sedan tog rika adelsfamiljer över makten, och med tiden lyckades även vanliga medborgare, kallade “plebejer”, skaffa sig ett visst inflytande. Den romerska republiken varade i nästan 500 år.
Etrusker var en civilisation som levde i det nuvarande centrala Italien norr om Rom. Etruskerna var kända för sin konst, arkitektur och handel, och hade också en avancerad politisk organisation. Deras språk och skriftspråk är fortfarande i stor del okänt, och mycket av vad vi vet om Etruskerna kommer från arkeologiska utgrävningar och inskriptioner på gravmonument. Deras fall som civilisation är fortfarande oklart, men det tros att det kan ha varit på grund av invaderande folk, inbördeskrig eller ekonomiska problem. Etrusker var en fascinerande och sofistikerad civilisation som kände stor framgång under sin tid. Deras konst och arkitektur anses vara av mycket hög kvalitet och har inspirerat många generationer efter dem. De var också mycket skickliga affärsmän och hade en avancerad politisk organisation som beundrats av många andra kulturer.
Trots deras betydelse för den antika världen, är Etruskernas språk och skriftspråk fortfarande en gåta för forskare. Mycket av vad vi vet om Etruskerna kommer från arkeologiska utgrävningar och inskriptioner på gravmonument. Detta har gjort det svårt att fullständigt förstå deras tänkesätt och kultur, även om det har gett oss en fantastisk inblick i deras liv och samhälle.
Deras fall som civilisation är fortfarande oklart, men det finns flera teorier om varför det hände. Det kan ha varit på grund av krig och invaderande folk, inbördeskrig eller ekonomiska problem. Hur som helst, deras historia och kultur är något som kommer att fascinera människor för alltid.
Romarna erövrade världen genom sina vältränade och välutrustade legionärer. De marscherade fram med sina järnskodda sandaler och stötte hårt emot den stenlagda marken. Kriget var alltid den främsta drivkraften i romarriket. Fältherrarna drömde om att vinna avgörande slag och öka sitt inflytande genom att ta tillfånga slavar och plundra guldskatter. Men även vanliga medborgare stödde krigföringen, eftersom soldaterna ofta kom tillbaka med krigsbyte eller erhöll mark i de erövrade områdena.
Under republiken ansågs det vara en ärofylld plikt för alla romerska medborgare mellan 17 och 45 år att göra militärtjänst. Dock behövde de ha tillräckligt med pengar för att bekosta sin egen utrustning. De som var fattiga uteslöts därför från militärtjänsten. Rom, som en liten stadsstat, kämpade målmedvetet och beslutsamt för att vinna allt större makt, först i Italien och sedan utanför sina gränser.
År 133 f.Kr. sträckte sig romarriket över delar av östra Medelhavsområdet, Nordafrika och Spanien.
Efter århundraden av republikanskt styre, varade den romerska republiken från 509 f.Kr. till 31 f.Kr. Under denna tid styrdes Rom av två konsuler som valdes årligen. Dessa konsuler hade sin bas i senaten, en rådgivande församling bestående av aristokratiska medlemmar som bidrog till beslutsfattandet och den politiska styrningen av republiken. Men år 31 f.Kr. markerade en betydelsefull förändring i Roms historia. Det var då kejsartiden inleddes och den romerska republikens tidigare politiska system ersattes av en enväldig kejsarmakt. Den första kejsaren att regera över Rom var Augustus (tidigare Octavianus), och hans styre blev startpunkten för den berömda perioden i romarrikets historia som kallas “Pax Romana” (Romerska freden). Kejsartiden kännetecknades av att makten centraliserades hos en enda person, kejsaren, som hade obegränsad auktoritet och inflytande över statens angelägenheter. Romarriket blev därmed en monarki i praktiken, även om det officiellt behöll vissa republikanska institutioner och symboler. Den övergången från republik till kejsardöme var en avgörande förändring i Roms politiska landskap och markerade en ny era av romersk historia. Under kejsartiden skulle Romarriket växa sig stort och nå sin höjdpunkt, medan kejsarna spelade en central roll i att forma och styra riket under de kommande århundradena.
Rom genomgick en politisk omvandling på slutet av 500-talet f.Kr., när den monarkiska styrelseformen med kungar ersattes av en republikansk regeringsform. I den nya republiken var det senaten som hade makten, och den bestod av två konsuler som valdes av folket. Samtidigt fanns det även en folkförsamling, men dess inflytande var begränsat. Den romerska republiken karaktäriserades av en form av demokrati, där makten officiellt låg hos folket. Men det är viktigt att notera att denna demokratiska ordning primärt gynnade de rika och privilegierade inom samhällets högre skikt. För att ens kunna bli invald i senaten krävdes det nämligen en betydande förmögenhet. Medlemskap i senaten betraktades därför som mycket exklusivt och eftersträvansvärt på grund av dess statussymbolik och prestigefyllda position.
Böcker: The Roman Empire ISBN 91-88796-70-1
Böcker: Romarriket ISBN 976-91-7469-153-5 (Eng Altes Rom)
Böcker: Välkommen till Romarriket ISBN 91-88796-70-1
Böcker:
Böcker: