Det finns många versioner om hur Rom uppstod. Här kommer den mest omtalade versionen. Myten om Romulus och Remus är en viktig del av den romerska historien och traditionen och handlar om tvillingbröderna som grundade staden Rom år 753 f.Kr. Enligt myten föddes Romulus och Remus av prinsessan Rhea Silvia som var en Vestal. En Vestal var en helig prästinna till gudinnan Vesta. En Vestal skulle vakta den eviga elden i Rom och fick inte ha kontakt med män. Rhea Silvia blev straffad för att ha fått barn med krigsguden Mars och hon murades in i templet. Romulus och Remus lades i en korg i floden Tibern för att dö. De hittades av en varghona som tog hand om dem. Ett tag senare fann en herde dem och uppfostrade dem.
När Romulus och Remus var vuxna byggde de varsin stad på Roms sju kullar. En av de mest kända berättelserna säger att de två bröderna grälade över en gränslinje som Romulus hade dragit runt staden. Remus höll på att förlöjliga linjen genom att hoppa över den, men Romulus tog det som en förolämpning och dödade sin bror i vrede. Därefter blev staden Rom döpt efter Romulus. Romulus blev Roms första kung. Rom växte som handelsstad mellan grekerna som bodde i södra Italien och Etruskerna som bodde norr om Rom. Etruskerna är ett folk, som vi vet lite om, då vi inte kan läsa deras skrifter. Det vi vet är att romarna tog mycket av sin kultur från dem och såg upp till dem.
Forskare som studerar antikens Roum brukar använda olika källor, inklusive historiska dokument, arkeologiska fynd och litterära verk, för att få en bättre förståelse av Roums historia. Det finns dock mycket vi fortfarande inte vet om Roums tidiga historia, eftersom många dokument från den tiden har förlorats eller är fragmentariska. Idag vet vi att Roum inte grundades av en enskild person utan att det istället började med enkla bondgårdar på kullarna vid Tibern. Det har funnits flera olika stammar som har gradvis växte samman till större bosättningar. Men det sägs att det är tre stammar som har påverkat Roums grundande. En av stammarna hette “Etrusker” som var en civilisation som levde i norr om Roum. Etruskerna var kända för sin konst, arkitektur och handel, och hade också en avancerad politisk organisation. Etruskerna hade utvecklat avancerad vattenledningssystem, de var skickliga på järnhantering som latinerna inspirerades av. Deras språk och skriftspråk är fortfarande i stor del okänt, och mycket av vad vi vet om Etruskerna kommer från arkeologiska utgrävningar och inskriptioner på gravmonument. Deras fall som civilisation är fortfarande oklart. Det andra stammen hette “Sabinerna” som var kända för sitt hantverk, särskilt textilproduktion som var eftertraktade i hela det romerska riket. Deras musik, dans, konst och arkitektur påverkade också det romerska samhället och kulturen. Sabiner erövrades av romarna på ca 200-talet f.Kr. och sabinerna fick romerskt medborgarskap år 241 före kristus. Det tredje stammen var “Latiner” och dominerade området. De la grunden till språket latin som blev Romarnas stolthet och grunden till många moderna språk som spanska, franska, italienska och rumänska, samt portugisiska. Alla som inte kunde språket latin ansåg vara barbarer alltså främlingar till romerska lagen och kulturen. Genom att kriga och handla med sina grannar blev Roum till en rik stad. Fram till ungefär 509 f.Kr. regerade sju olika kungar som vi vet väldigt litet om. Dock vet vi ganska säkert att det tre sista var kungarna var Etrusker. Den sista kungen heter Tarquinius Superbus och blev ogillad väldigt tidigt eftersom han tog makten genom att döda sin egen svärfar. Hans son begår ett våldtäkt och hela kungafamiljen jagas bort ur staden. Sedan tog rika adelsfamiljer över makten och med tiden lyckades även vanliga medborgare som kallades “plebejer” skaffa sig ett visst inflytande. Den romerska republiken varade i nästan 500 år.
Böcker: The Roman Empire ISBN 91-88796-70-1
Böcker:
Böcker:
Böcker:
Böcker: